“Det måste bli kostsamt att förorena”

Sanna Syri, professor i energiteknik och ekonomi:

Jag studerar storskaliga energisystem såsom den internationella elmarknaden och fjärrvärmenät. Min bakgrund som specialist inom inbromsning av klimatförändringen har gjort mig intresserad av energipolitik, vilka mätningar den grundas på och vad de i sin tur har för inverkan.

Jag och min forskningsgrupp skissar upp scenarier för framtidens energisystem. Nyligen kartlade vi de möjliga utvecklingsbanorna fram till 2030 och härnäst ska vi göra detsamma för åren 2040 och 2050. Det finns fortfarande många öppna frågor: Kommer efterfrågan på elektricitet att öka eller minska? Vad kommer att hända med elpriset? Kommer Finland att bygga fler kärnkraftverk och kommer Sverige att göra sig av med kärnkraften helt och hållet? Vårt mål är att med så hög träffsäkerhet som möjligt fastställa de olika utvecklingsbanorna samt deras olika för- och nackdelar.

Det är utan tvivel så att det måste till radikal, storskalig förändring inom en snar framtid. Enligt den rapport som Förenta nationernas klimatpanel (IPCC) publicerade i oktober 2018 måste Europa kvickt sluta med fossila bränslen för att dra sitt strå till stacken i att hålla den globala temperaturökningen under 1,5° Celsius.

Här spelar utsläppshandeln en nyckelroll. Under lågkonjunkturen gick priset på utsläppsrätter ned så mycket att mekanismen faktiskt gynnade användningen av förorenande bränslen. Som tur är har priset gått upp sedan dess och ett ton koldioxid kostar för tillfället runt 20 euro.

Det är viktigt att utsläppshandeln blir en trovärdig mekanism. Det måste bli kostsamt att förorena, för all framtid. Det skulle innebära att olika aktörer skulle våga göra viktiga investeringar och renare alternativ skulle bli konkurrenskraftigare. Den här förändringen kommer att ske genom marknadsmekanismer, inte genom subventioner som enligt vår forskning har en splittrande effekt på marknaden.

De direktiv som ges måste vara ambitiösa och resoluta; de måste också ha tillräcklig räckvidd geografiskt. I centrala Europa används fossila bränslen i stor utsträckning i produktionen av el och värme, så det första steget i rätt riktning skulle vara att ersätta kol med naturgas. Hela Europa måste också öka andelen sol- och vindkraft samt förhoppningsvis öka andelen kärnkraft samt avskiljningen och lagringen av koldioxid inom industrier och kraftverk som har satt upp mål för nollutsläpp.

Energibranschen behöver få tillgång till en stor mängd expertis och samarbeta med olika sektorer. Det var ett stort ögonblick då universitetet, nyligen efter att jag kommit hit, initierade ett femårigt forskningsprogram inom energieffektivitet med en finansiering på 12 miljoner euro. Bland annat innefattade programmet forskning inom belysningsteknik, utvecklandet av bättre material för energiapplikationer och gynnandet av trä inom byggindustrin. Vi fokuserade på Europas elmarknad och hur den kan minska sina koldioxidutsläpp – med mycket goda resultat. En doktorand utvecklade till exempel en modell av den nordiska elmarknaden som vi fortfarande använder i vår forskning.

För mig är utbildningen av framtida experter ett viktigt sätt att göra skillnad. Varje år går runt 300 studerande min kurs på grundnivå och jag undervisar också 100 magisterstuderande i fördjupade studier. Jag vill ge dem ett realistiskt perspektiv på storskaliga energisystem och hur de kan och bör förändras.

Text: Minna Hölttä