Tradition för doktorsexamen i teknik
800-årig mellaneuropeisk tradition
Promotionstraditionen fick sin upprinnelse på medeltiden, då universiteten ville högtidlighålla beviljandet av de akademiska graderna. I det medeltida Europa hade ceremonier och symboler stor betydelse. Samhällena var ståndssamhällen. Promotionsceremonierna vid universiteten var alls inget unikt fenomen. Det förekom särskilda, högtidliga evenemang också inom många andra områden. Exempelvis upptogs gesäller efter sitt mästarprov till medlemmar av sitt skrå eller gille genom högtidliga ritualer.
De första universiteten grundades i Bologna och Paris redan under den andra hälften av 1100-talet. Promotionen befäste sin ställning vid dessa universitet under 1200-talet. Finland fick sitt första universitet, Akademien i Åbo, först 1640. Magistrar promoverades för första gången år 1643, tre år efter universitetets grundande. Då promoverades 10 magistrar. Vid den följande promotionen år 1647 var magistrarna redan aderton. Den första egentliga doktorspromotionen i Åbo ordnades år 1781. Efter Åbo brand flyttades universitetet till Helsingfors, där den medicinska och filosofiska fakulteten ordnade sin första promotion år 1832.
Promotionerna följer ett noggrant, för varje universitetet karakteristiskt mönster. Promotionsakten, gudstjänsten samt promotionsmiddagen har dock utgjort kärnan i promotionen allt sedan 1300-talet. Promotionsbalerna blev allmänna under andra hälften av 1800-talet. Högtidsklädsel och festtal har alltid ingått i promotionstraditionerna.
Promotionsfesten förenar det förflutna, nutiden och framtiden. Den historiska kontinuiteten stärks av traditionen att inbjuda dem som promoverades för 50 år sedan vid samma universitet för att delta som jubelmagistrar och jubeldoktorer i promotionen. Vid varje promotion promoveras även hedersdoktorer, personer med gedigna vetenskapliga meriter, men även på olika sätt bemärkta personer som gjort betydande insatser inom kultur och samhälle.
Akademisk grad och insignier
Till en början fick endast personer som promoverats använda titeln magister eller doktor. Numera är den som avlagt examen redan antingen magister eller doktor och promotionen innebär endast högtidlig promovering till den akademiska graden. Promotionerna ordnas i allmänhet fakultetsvis vid universiteten.
Under promotionsakten överräcker promotor en doktorshatt som tecken på den nya värdigheten till hedersdoktorerna samt till de nya doktorer som promoveras, dvs. till promovenderna. Redan i det gamla Rom var hatten tecknet på att en man var fri och rådde sig själv och bl.a. frigivna slavar och romerska senatorer bar hatt. Hatten som tecken på doktorsgrad härstammar från medeltiden. Den symboliserar lärdomens dygder och en doktors frihet att idka vetenskap. Hatten var ursprungligen en barett, men under 1800-talet togs den borgerliga herrhatten av cylindermodell i bruk. Vid några universitet ingår en värja i doktorsinsignierna, utöver hatten. Magistrarna får som tecken på sin lärdom och sin nya ställning en lagerkrans.
Obruten tradition i Finland
I Finland har promotionstraditionen fortsatt obruten under universitetens historia. Varje universitet har förnyat traditionen för sin del. På annat håll i världen är seden nästan utdöd. Studentradikalismen under 1960-talet var den sista länken i en lång kedja av händelser som gjorde slut på frackfesterna vid många europeiska universitetet. I Finland är även disputationerna sällsynt högtidliga tillställningar. Vid utländska universitet är disputationerna vanligen tillställningar av seminarietyp. Doktorsdiplomen sänds helt prosaiskt per post.
Källor:
Panu Nykänen, Otaniemen yhdyskunta, Teknillinen korkeakoulu 1942-2008, WSOY, Borgå 2007.
Promootio akateemisena juhlana, Johanna Ilmakunnas et al. (red.), Finska Litteratursällskapet, Helsingfors 2011.
Eeva-Liisa Lehtonen, Pohjoismaiden ensimmäinen kauppatieteiden tohtori Vilho Paavo Nurmilahti, Publikationer av Handelshögskolan i Helsingfors, B-97, HSE Print 2008.
- Publicerat:
- Uppdaterad: