Ernst Enkvist (1931–2023) in Memoriam

Professor, teknologie doktor Ernst Enkvist, har avlidit 92 år gammal. Han föddes den 8 mars 1931 i Helsingfors och dog den 9 november 2023 i Ingå.

Enkvist blev student 1951 från Lidingö högre allmänna läroverk. Han lade diplomingenjör examen 1958 vid Tekniska högskolan och började sin arbetskarriär som projektingenjör vid Wärtsilä Helsingforsvarvet.  År 1961 blev han chef för projektavdelningen och 1972 chef för ritnings kontur och överingenjör. Från 1978 till 1982 han var professor skeppsbyggnadslära vid Tekniska högskolan. Från1983 till1987 direktör av Wärtsilä Arctic Research Centre. Hans karriär kan sammanfattas som innovationsinriktad fartygsdesigner med tydliga mål.

Under hans nästan tjugoåriga varvsperiod 1958 till 1977 fanns det flera kända fartyg designade och byggda i Wärtsilä Helsingforsvarvet: arktiska och anarkiska isbrytare, bil-passagerarfärjor, kryssningsfartyg och örlogsfartyg. Alla dessa specialfartyg krävde skickliga ingenjörer, skeppsdesigners och -arbetare. Många av fartygen som konstruerades och byggdes var prototyper som gynnades av nya innovationer och på så sätt ökade kundens intresse och förbättrade varvets konkurrenskraft.  Enkvist spelade en central roll i detta utvecklingsarbete. Nybyggnaderna med hög sofistikerad nivå levererades både till öst och väst utan att glömma inhemska kunder. Ett exempel är M/S Song of Norway som levererades 1970 och det var ett av de första fartygen specialbyggda för internationella kryssningsmarknader. Fartyget startade en ny era inom finländsk skeppsbyggnad som har varat i över 50 år.

Ernst Enkvist visste hur man integrerar ingenjörsforskningen med produktutveckling av ett fartyg. Ett utmärkt exempel var skrovforms utveckling av den isbrytande tankern S/S Manhattan med modelltestning i is. En ny isprovbassäng byggdes i Helsingfors 1969 som ett resultat av samarbetet mellan Wärtsilä och Esso. Syftet var att transportera råolja genom nord-västpassagen. Enkvists doktorsavhandling "On the Ice Resistance Encountered by Ships Operating in the Continuous Mode of Icebreaking" fokuserade på den grundläggande frågan om att omvandla fartygets ismotstånd resultat i modellskala till fullskala. Avhandlingen godkändes 1972 av Tekniska högskolan i Helsingfors. Hans forskning gav ett stort steg framåt i ismodelltestning men startade också ett nytt forskningsfält där vårt land ligger i frontlinjen idag.

År 1978 utnämndes Ernst Enkvist till professor i skeppsbyggnadslär vid Tekniska högskolan i Helsingfors. Enkvist hade en stark inverkan på fartygsdesignen i Finland. Han överförde sina 20 års erfarenhet till universitetsutbildningen och han var en utmärkt lärare. Den viktigaste undervisningsvägen var det ’långa’ fartygsdesignprojektet på nästan ett år som genomfördes av två studenter och innefattade både fartygs uppdrag- och designuppgifter. I projektet använde studenterna investeringskriterier för att göra en ekonomisk jämförelse mellan olika lösningar. Fartygets huvuddimensioner måste baseras på rationella argument och regression på statistik över byggda fartyg. Eleverna lärde sig varför fartygets viktekvation är så svår att kontrollera. Enkvist var mycket angelägen om att utveckla elevernas grupparbete med detta projektarbete. När jag utnämndes till professuren efter Enkvist 1983 hade han utarbetat detaljerade och värdefulla anteckningar för mig hur fortsätta fartygsdesignundervisningen under flera decennier.

År 1983 var Wärtsiläs nya modellbassäng med ny modell is redo att tjäna industrin och Enkvist inbjöds att fungera som chef för Wärtsilä Arktiska forskningscenter. Frysningen av den nya finkornig modellis baserade på samma teknik som används när skridskoringar fryses nerifrån och upp. Naturens is fryser tvärtom uppifrån och ner. Denna nya modellis utvecklades av en student i hans diplomarbete. Förutom interna och kommersiella projekt anställde Enkvist doktorander för att bedriva grundforskning. Samarbetet med min egen forskargrupp i Otnäs var mycket aktivt. Då och då besökte jag forskningscenter och såg på trapp väggen en bild som presenterade ingenjören Robert Runeberg, son till Johan Ludvig Runeberg, Finlands nationalskald. Robert Runeberg hade tagit examen 1867 från Helsingfors tekniska realskola, som senare 1908 blev Helsingfors tekniska högskola.  Han anses vara den första ingenjör inom vintersjöfart med en liknande idé om forskningsbaserad fartygsdesign som Ernst Enkvist.

År 1987 skedde grundläggande förändringar inom varvsindustrin i Finland och därmed övergick Enkvist till heltidsjordbruk. Han hade redan tidigare köpt gården Midgård i Ingå och sedan 1975 bedrivit deltidsjordbruk.  När jag besökte gården för att diskutera nyheter från universitetet fick jag också en djupgående presentation på hans gårdslaboratorium om att definiera kvaliteten på spannmåls frö. En gång när jag besökte Midgård tog han mig till en lagerbyggnad, där han presenterade en nästan färdig vacker segelbåt typ Folkbåt av trä. Jag var mållös hur händig och målmedveten han måste ha varit när han byggde båten. 
Och när jag körde hemåt kom jag fram till att med samma attityd har Enkvist förverkligat sina drömmar som skeppsbyggare.

Petri Varsta

Emeritus professor i skeppsbyggnadsteknik