Praktisk erfarenhet gagnar forskningen

Pirjo Sanaksenaho, 51, professor i arkitektur, disputerade i fjol med en avhandling om moderna hem och ideal förknippade med småhusboende på 1950- och 1960-talen.

Idén för avhandlingsarbetet fick sin början i samband med det egna husbygget i Esbo i början av 2000-talet. Sanaksenaho planerade tillsammans med sin man, arkitekt Matti Sanaksenaho, ett öppet och ljust egnahemshus för den egna familjen på fem personer. Huset böjer sig runt en gammal ek som sträcker sig högt mot himlen.

”Jag började fråga mig varför de småhus som arkitekterna ritade skilde sig så mycket från de herrgårdsliknande hus som var populära då. Jag undrade när denna utveckling hade fått sin början.”

Sanaksenaho undersökte hur medierna skrev om småhus på 1950- och 1960-talen. Tidningsartiklarna hade en upplysande ton. Experterna informerade om hur ett hem skulle vara.

”Idag förs diskussionen bland allmänheten. Boende är individualistiskt. Människor förverkligar sig själva även genom hemmets arkitektur.”

Planeringsinriktade doktorsavhandlingar

Sanaksenaho har undervisat blivande arkitekter sedan början av 2000-talet. Hon började arbeta som professor år 2014. Vid sidan av sin universitetskarriär har hon arbetat vid en arkitektbyrå som hon har grundat tillsammans med sin man och som ligger bakom bland annat det ekumeniska konstkapellet i Åbo som stod klart år 2005.

Enligt Sanaksenaho publiceras det färre doktorsavhandlingar inom arkitektur än inom andra tekniska områden. Utexaminerade arkitekter söker sig ofta direkt till praktiskt arbete. Även de som väljer att doktorera arbetar oftast vid någon planeringsbyrå innan de börjar forska.

”Det är absolut inte till någon nackdel. Via praktiskt arbete ökar förståelsen för branschen. Man lär sig hur många olika perspektiv arkitekten ska ta hänsyn till. Man måste beakta användarnas, myndigheternas och byggarnas perspektiv.”

Professorn önskar att framtida doktorsavhandlingar inom arkitektur i högre grad skulle inkludera det grundläggande arbete som arkitekten gör, d.v.s. planering. Man kunde ta modell av de konstinriktade doktorsavhandlingar som publiceras vid andra institutioner vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur.

Expertens skyldigheter

Doktorer i arkitektur har enligt Sanaksenaho mycket att erbjuda samhället.

”Vi måste dela med oss av vår sakkunskap. Vi måste delta i den offentliga diskussion som berör vår bransch. Å andra sidan ska en doktorsavhandling alltid producera ny information. Denna nya information kan ha en central betydelse för andra arkitekters arbete. Doktorer som arbetar vid ministerier, som kommunala tjänstemän eller i företag för ut forskningsinformation till sina arbetsplatser. En doktorsavhandling kan ha en inverkan på vår vardagliga miljö”, berättar hon.

Tiden får utvisa hurdan forskning som bedrivs i framtiden. Sanaksenaho har på känn att institutionens internationalisering även kan påverka doktorsavhandlingarna.

Till institutionen kommer årligen 20 utländska magisterstuderande. Antalet utbytesstuderande är omkring 40.

”När kulturer och invanda mönster blandas kan det uppstå något nytt som förändrar världen”, summerar hon.