Skapa din egen väg

Finskfödda skejtaren och arkitekten Janne Saario har aldrig behövt ifrågasätta sin passion. ”Jag satte foten på en skejtboard första gången när jag var 6 år gammal. Jag klev aldrig av den,” säger Saario. Där vi kanske ser ett bibliotek, en bänk eller en parkeringsplats ser Saario världen på ett annat sätt. ”Vi använde oss av allt möjligt. Vi brukade gå till övergivna bassänger, parkeringsplatser och muséer.  När du börjar skejta ser du miljön runt omkring som någonting att uppleva och interagera med.” Och det visade sig att det även är något man kan bygga själv.

Efter flera år av att smyga in i parker och på så vis bygga upp sitt rykte lokalt, började Saario skejta professionellt och han har turnerat världen över flera gånger. Samtidigt upplevde skejtande någonting av en pånyttfödelse, inte bara som sport utan som en kulturell rörelse. ”Skejtande var, och är, mycket mer av en livsstil och inte en typisk lagsport.  Det är en gemenskap av missanpassade idrottare som arbetar tillsammans på ett sätt som är heligt och unikt. Det är på något sätt en väldigt personlig, kreativt tävlingsinriktad process. Vi har ordet ”sisu” på finska.  Det handlar om självbestämmande. Skejtande omfamnar verkligen det.”

Det var under sitt turnerande som Saairo såg många stadsytor som passade väldigt bra för skejtande, men som inte nödvändigtvis var utformade för det. Han såg en möjlighet och kort därefter fick Saairo sitt första uppdrag att utforma huvudskejtparken i Helsingfors – Micropolis. Startpunkten för designen var att skapa mer av en offentlig park i stället för en skejtpark – en collageliknande trädgård med former som passade skejtande. Målet var att bevara alla träden i området. Inuti parken löper ett nätverk av gröna områden som knyts samman med korridorer av gräs. ”Hararna i Centralparken brukade äta där på nätterna,” lägger Saairo till.

Giftermålet mellan skejtboardåkande och stadsytor tog till slut Saairo till Aalto (då HUT) där han tog en examen i landskapsarkitektur.  ”När jag påbörjade mina studier gillade jag arkitektur och arkitekter eftersom de skapade miljön som jag aktivt åkte skateboard i. Det var verkligen någonting mystiskt över det då. Min tid vid universitetet öppnade verkligen upp den fantastiska arkitekturvärlden för mig. Plötsligt fanns där tillgång till fantastiska föreläsningar, återkoppling från lärare, böcker och så vidare. Det var också upplyftande att vara omgiven av inspirerande och motiverade studenter. Jag kunde ta åt mig allt det och sedan reflektera tillbaka på mitt eget arbete.”

Sedan Micropolis har hans projekt spritt sig runt om i Finland, i Sverige och till och med Spanien. Parkerna bryter ny mark både i sin formgivning och i materialvalet. En park som byggts i Luleå använder stålrester som byggmaterial. Slutresultatet är coolt, användarvänligt och miljövänligt. ”Jag tycker att jag har ett ansvar för de som använder mina parker. Skejtparker är egentligen de enda offentliga områdena som utformats främst för tonåringar. Jag vill att folk ska känna sig stärkta av dessa områden, fria att vara kreativa och att känna sig som hemma.”

Skejtande har fortfarande en speciell plats i Saairos liv. ”Sena kvällsåkningar är grejen just nu. När barnen har somnat är det dags att skejta. Många av mina vänner är i samma situation så det är i princip en grupp pappor som hoppar runt på brädor.” Saairo försöker däremot inte att pressa sina egna barn till att skejta. ”Vill de göra det så får de, men jag vill att de ska hitta sin egen väg, vad än det må vara.”

Mer om Jannes designer: www.jannesaario.com

Bli en game changer. Hitta ditt eget program