Varför valde du magisterprogrammet i Mechanical Engineering?
Första året i gymnasiet ville jag inte studera mer fysik än vad som krävdes, och jag fyllde mitt schema med idrott så mycket som det bara gick. Under året som jag var utbytesstudent insåg jag dock att det är värt att studera fysik, eftersom det öppnar upp många möjligheter till fortsatta studier. Jag kom ikapp de andra genom att läsa några kurser på egen hand och slutligen genomförde jag också några extra kurser i tillämpad fysik. Jag var intresserad av mekanik, men inte alls av elektricitet. I mekaniken fascinerades jag av att saker och ting är konkreta, att de fenomen som behandlades kunde ses och bevisas med egna ögon.
Efter gymnasiet funderade jag på fortsatta studier i fyra år. Till slut kom jag fram till att en diplomingenjörsexamen inte skulle göra mig arbetslös. Jag började studera det dåvarande kandidatprogrammet i maskin- och byggnadsteknik. Byggnadstekniken intresserade mig mer, både på grund av ärftlig belastning och på grund av att jag trodde att maskintekniken krävde att jag borde ha mekat med mopeder och gräsklippare under hela min ungdom. Jag hade dock fel. Efter att jag hade avlagt min teknologie kandidatexamen hamnade jag på magisterprogrammet i Mechanical Engineering, och nu efter det första studieåret har jag inte ångrat mitt val.
Hur är det att studera vid Aalto?
Vardagen som studerande formas av vilken typ av kurser du valt. På kurser i produktionsteknik får du svarva och fräsa olika material i laboratoriet, på kurser i gjutning får du forma och gjuta, medan på kurser i mekanik får du sätta dig ner och räkna. Det finns variation i kursutbudet, och olika kurser utmanar hjärnan på helt olika sätt. Jag har dessutom genomfört ett par kurser i materialteknik vid Högskolan för kemiteknik, även om studierna inom mitt huvudämne är en del av ingenjörsvetenskaperna. Även under kandidatskedet valde jag ekonomi som ett helt biämne.
Jag är inte flitig på att gå på föreläsningar, men räknestugor och laboratoriebesök hamnar högst upp på prioriteringslistan i min kalender. Dygnsrytmen är flexibel, vilket gör det möjligt för mig att delta i studentevenemang under veckan, och å andra sidan är jag vanligtvis först i gillesrummet för maskiningenjörer. Oftast kan du hitta mig där klockan sju på morgonen under läsåret. Många trivs dock med att studera på kvällen och börjar därför sina dagar lite senare. Även då är det möjligt att studera i dygnet runt öppna självstudielokaler i stället för hemma.
Vad är det bästa med studielivet?
Gillet och medlemmarna i gillet. Jag har hittat många nya vänner, kompisar och bekanta i gillet för maskiningenjörer, även om jag sa, när jag blev antagen till Aalto, att jag bara kom hit för att avlägga min examen. Jag rycktes dock med av gillets volontärarbete och det är redan andra gången jag sitter i gillets styrelse. Jag har i rollen som fuxkapten, redaktör, ”kiltamamma” (gillesvärd) och ordförande i den nuvarande styrelsen ordnat evenemang, gjort layouten för gillestidningen, upprätthållit relationer med högskolor och universitet, diskuterat med företag inom branschen utifrån de studerandes perspektiv och gjort otaliga andra saker, men inget av det hade varit lika roligt utan de andra gillesmedlemmarna.
I vårt gille gör vi saker med glimten i ögat. Annars skulle ju inte gillet ha en rosa bandtraktor, en mjukglassmaskin eller otaliga troféer från backhoppningstävlingar. Under de senaste åren har vi i gillet satsat på evenemang om välbefinnande där vi bland annat har lyssnat på föreläsningar av en studiepsykolog, njutit av hembakade läckerheter, provat på olika aktiviteter och haft filmkvällar. I teorin är det bara fantasin som sätter gränser för när och hur olika idéer utvecklas och genomförs. I år har jag som ordförande haft den stora glädjen att förverkliga de andra volontärernas idéer.