Otnäs växer och utvecklas

Om man placerade Otnäs ovanpå Helsingfors stadskärna, skulle det sträcka sig från Hagnäs till Gräsviken. Eftersom Otnäs är så vidsträckt består det av många slags stadsdelar, kvarter och byggnader. En stor del av Otnäs har varit en högborg för den tekniska undervisningen och forskningen i Finland, men nu bygger man ett branschöverskridande och mångsidigt Otnäs för alla. 

Otnäs, ursprungligen en nejd med landsortsbyar och herrgårdar, är en säregen plats att studera och bo i. På campuset återfinns de finaste betydande verken inom finsk arkitektur, såväl från historien som från vår tid. 

På samma sätt som tidigare teknologer minns tillbaka på sitt lärosäte kommer man förhoppningsvis ännu om tiotals år att ägna varma tankar åt campusets berömda byggnader, verkstädernas bakgränder, de kreativa branschernas olika evenemang, företagarlivet, den gröna naturen och det aktiva studielivet. 

Aalto-universitetet inledde sin verksamhet 2010 då Helsingfors finska handelshögskola, Konstindustriella högskolan och Tekniska högskolan slogs samman. Universitetet fick sitt namn efter Finlands internationellt mest kända och ansedda arkitekt, som också var formgivare och företagare. 

– Han är kanske fortfarande bättre känd än Aalto-universitetet, säger prorektor Antti Ahlava som ansvarar för utvecklingen av universitetets campus. 

Efter beslutet att placera Aalto-universitetets alla kärnfunktioner i Otnäs väntade en hel del byggnadsarbete. Därmed får Högskolan för konst, design och arkitektur en ny byggnad i Otnäs och intill den ska finska handelshögskolans nya byggnad stå klar vid årsskiftet. 

Hjärtat i Aalto-universitetets campus består av de ikoniska byggnaderna byggda enligt Alvar Aaltos markanvändningsplan. Byggnaderna som i dag går under namnet Kandidatcentret och Harald Herlin-lärcentret hör till de mest centrala under Aaltos arkitektkarriär. Till de arkitektoniska pärlorna i Otnäs hör också Köpcentret ritat av Aalto, Dipoli ritat av Reima och Raili Pietilä och Otnäs kapell ritat av Heikki och Kaija Sirén. 

Otnäs hör också till Museiverkets byggda kulturmiljöer av riksintresse. Av områdets arkitekturobjekt är Kandidatcentret, Otnäs kapell och Dipoli också skyddsklassificerade av det internationella DOCOMOMO för modernistisk arkitektur. 

Ett modernistiskt campus på kullar 

Alvar Aalto fick i uppdrag att utarbeta detaljplanen för Otnäs efter en tävlingsseger i slutet av 1940-talet, där man förberedde flytten av Tekniska högskolan (THS) från Sandviken till Otnäs. Aalto placerade många byggnader på naturliga kullar och lämnade dalarna fria för öppna gräsfält och parkeringsplatser. 

Otnäsområdet var ingalunda bara skog på den tiden, utan åker- och betesmark. Området har en rik herrgårdshistoria som går ända tillbaka till 1500-talet. Många som i princip känner Otnäs väl har kanske inte märkt Hagalund gård med gårdstun, som ligger bakom Kemisktekniska byggnaden. Otnäs gård, som låg där Kandidatcentret står nu, har ägts av bland annat släkten von Wright. 

Alvar Aalto lämnade kvar lindalléerna vid Otnäs gård i sin plan. Kort innan planeringstävlingen för statens områden i Otnäs hade han vistats som gästprofessor vid MIT-universitetet i Cambridge, Massachusetts, och man kan se influenser av amerikanska campus i hans plan för Otnäs. 

– Alvar Aalto ville kanske förverkliga något i stil med trädgårdscampusarna vid MIT och Harvard i Otnäs, men med ett vilt modernistiskt grepp som anpassade sig till landskapets former, säger Antti Ahlava. 

Rödtegelarkitekturen i THS huvudbyggnad och de första studentbostäderna saknar industriell bakgrund. I stället hör rödteglet samman med Alvar Aaltos ”rödtegelperiod” på 1940- och 1950-talet. Vid bygget av de första höghusen i Otnäs hade teglen också ytterst praktiska skäl och även helt slumpmässiga orsaker. 

Under den första natten av de massiva bombardemangen av Helsingfors under fortsättningskriget skadades Sovjetunionens egen ambassad svårt. Staten donerade de rödtegel som togs tillvara från ruinerna till teknologerna. De putsades och användes till att bygga de första studentinternaten ritade av Heikki Sirén och Martti Melakari. 

I själva verket är uppfattningen om Otnäs som ett område med enbart husfasader i rödtegel vilseledande. Inte ens alla Aaltos byggnader är rödtegel. Till exempel Othallen, som blev klar lagom till de olympiska spelen i Helsingfors, vid Otstranden 6 är byggd i betong och Köpcentret från 1960 är rappat. 

Mångsidig topparkitektur 

Antti Ahlava säger att Alvar Aaltos betydelse som sin tids stjärnarkitekt kan inte nog betonas. 

– Utöver en fysisk arkitektur utvecklade Aalto en ny humanistiskt präglad livsstil och en naturnära världsåskådning. 

– Otnäs planerades och byggdes med de resurser och material som fanns under kristiden efter kriget. Med dem åstadkom han en upphöjd landskapshelhet och påhittiga interiörer. Kandidatcentret och Harald Herlin-lärcentret bildar ett arkitektoniskt helhetskonstverk. 

Aalto ritade också bostadshus i Otnäs. Studentinternatet med sina dynamiska byggnadsmassor från 1966 finns på adressen Bistervägen 1. 

Under arkitekturrundan kan man också beundra Alvar Aaltos byggnad Såg från 1954 på Maskinbyggarvägen 1. Numera hyser huset Aalto-universitetets ekonomistuderandes festsal. 

Othallen, ritad av Alvar Aalto, som blev färdig till de olympiska spelen 1952, har terrasserade byggnadsmassor och takkonstruktioner i trä som representerar Aaltos eleganta funktionalism. 

För den vars hjärta slår för industriarkitektur eller modernistisk ”steampunk” är den rätta adressen Otsvängen 6 och det av Aalto ritade värmekraftverket med sin höga glasfasad. På samma tomt borrar man sig nu 6,5 kilometer ner i berggrunden i pilotprojektet ST1 Deep Heat, där man bygger Finlands första värmeverk i industriell skala som drivs med geotermisk energi. 

Under decenniernas lopp har nya byggnader kommit till på campusområdet, om än i lugn takt. Det är intressant att studera hur de nya generationerna av arkitekter har respekterat arvet efter Alvar Aalto. 

Den senaste byrån som bidragit med sin egen tolkning av arkitekturen i Otnäs är Verstas Arkkitehdit Oy med ett kvarter som kommer att inhysa köpcentret A Bloc och lokaler för två högskolor. 

Kvarteret består av block i två olika koordinatsystem och mellan dem fyra ljusgårdar med glastak formade som parallellogram. Atmosfären inne i byggnaderna varierar enligt användarna från ruffigt konstnärlig till distingerade handelsvetenskaper. Fasadernas blickfång består av ljust serigrafiglas upptill och finska handelshögskolans lyktformade glasgavel. 

Mot en människonära stadsdel 

Vid sidan av Alvar Aaltos mästerverk finns det förstås också minde trivsamma kvarter och byggnader i Otnäs. 

– I mitten av 1900-talet utgick stadsplaneringen i Otnäs från privatbilism, långa avstånd mellan byggnaderna och monumentalism, vilket är främmande för vår tid. Enkäter har visat att de som bor eller vistas i Otnäsområdet önskar mindre prägel av ämbetsverk och institutioner från gångna tider och mera variation och närhet som bygger på gående, påpekar Antti Ahlava. 

Han hoppas att arvet efter Alvar Aalto inte ska begränsa kreativiteten hos dagens arkitekter när de utvecklar Otnäs, utan att det tvärtom skulle sporra dem till djärvhet och till att skapa ett helhetskonstverk av sin egen tid. 

– Universitetet vill få internationellt sett högklassig arkitektur till Otnäs också i fortsättningen.

Till Dipolis originaliteter hör sju formfulländade öppna spisar, en ytterst flexibel multifunktionalitet, naturljus som leds in i mitten av byggnaden med massiv stomme och en förvånansvärt modern kantig plastisk geometrin i de grottaktiga offentliga lokalerna, som för en dialog med husets rationalistiska kontorsdel. Dipoli, som teknologerna byggt som sitt studenthus och som Aalto-universitetet totalrenoverat med stor pietet, har nu skyddats på initiativ av universitetet. Det fungerar i dag som Aalto-universitetets huvudbyggnad och mötesplats. 

Ett öppet och energiskt Otnäs 

År 2025 kommer det att bo och arbeta tre eller rentav fyra gånger så många människor i Otnäs som 2015. 

Tekniska högskolans Otnäs representerade sin egen tidsperiods, 1950-talets stadsplanering som var modernistisk och byggde på privatbilism och monumentalism och där boende, arbete och tjänster var åtskilda från varandra. Dagens planering tar enligt Antti Ahlava snarare sikte på människonärhet, en kompakt promenadmiljö, mångsidiga utemiljöer och en blandning av funktioner och användare. Grönskan på campus ska bevaras, samtidigt som verksamheten blir livligare. 

I det mer tätbebyggda Otnäs finns det också en ny åldersgrupp. Hundratals skolelever verkar i universitetets byggnader som en del av Esbo stads ”Skolan som tjänst”-undervisningsprojekt. 

Nya bostäder ska byggas i Stenkarlen i Otnäs södra del och nära metrostationen i kvarteret Kemisten, dit det också ska komma ett eget studielivscentrum som är studentorganisationernas eget projekt. Det ska också byggas bostäder längs Otsvängen, Maren och på Serviudden. 

Byggnadernas mångfunktionella gatuplan, som är öppna för alla, kommer i fortsättningen att hysa arbetsrum för öppna innovationer, kaféer och restauranger. 

Studerande, skolelever och arbetsplatser skapar liv och rörelse i området under dagen och de nya invånarna gör det också på kvällarna. Tack vare de goda förbindelserna, metron och den kommande Spår-Jokern kan man arrangera evenemang i Otnäs som är riktade till hela huvudstadsregionen. 

Enligt Antti Ahlava är Otnäs ett testlaboratorium för att se hur förortsområden från 1950- och 1960-talen kan utvecklas till att bli mer människonära och trivsamma. 

– Recepten går att tillämpa också på annat håll än hos oss. I många städer följer man med intresse hur vi kommer att lyckas. 

Invånarna, de anställda och turisterna i Otnäs bevittnar som bäst ett aktivt byggande, grävande och sanerande överallt. Under de närmaste åren färdigställs utöver bostäder till exempel kvarteret Aalto Works för innovationer och startup-verksamhet, mediecentret Aaltio Studios och mycket annat. 

– En del har trott att när Väre och Handelshögskolan är färdiga så är det klart, men det är ju bara lite försmak på allt som ska komma! 

Text: Dakota Lavento

Huvudbild text: Harald Herlin-lärcentret, tidigare THS:s bibliotek, hör till Alvar Aaltos serie av framstående biblioteksbyggnader. I den solfjäderformade bygganden lönar det sig att ge akt på användningen av indirekt ljus, terrasseringen inomhus och den mänskliga skalan. Totalrenoveringen tilldelades Arkitektur-Finlandia hösten 2017. 

Artikeln publicerades ursprungligen i december 2018 på Aalto-universitetets campus tidningen.